• Evelin Gyllenram

Berättelsen om Alternativby




Vad gör en gemenskap hållbar?

Det är en frågeställning som utforskas i kursen Hållbara Gemenskaper som jag för tillfället läser på Stensunds folkhögskola. I slutet av april gav vi oss iväg på en studieresa längs vackra västkusten för att besöka olika platser med levande gemenskap. Första stoppet på vår resa var Svenshögen som ligger en bit från Stenungsund, ca 50 minuter med tåget från Göteborg.

Vi samlades på Solgläntan gårdsbutik och café som är närmsta granne med kursgården Solhälla. Gröna plantor hade väckts till liv i pallkragarna runt parkeringen, träd stod i blomning i gula färger och vattnet glittrade i den vackra sjön Stora Hällungen. Vi var flera som tog av oss skorna efter bilfärden för att få lite jordning i det varma gräset.


I denna levande bygd med stark gemenskap och en aktiv omställningsrörelse, startades år 2002 ett projekt som hette ”Alternativbyn”.

Visionen var att bygga upp ett ”lärande samhälle”, där mångfald och tolerans var grundläggande begrepp. Det skulle vara en verksamhets- och företagsby inriktad på olika områden med främst hälsa och friskvård, kultur, ekologi och miljö. Där skulle också finnas daghem, äldreboende, skola, vandrarhem och café.

Byn skulle bestå av ett antal olika fristående enheter i samverkan, där en ideell förening skulle svara för visionen och andan i projektet, och se till helheten.


Vi samlas i ett ljust och solbelyst rum på nedervåningen av Solgläntan för att få ta del av visdomen och erfarenheterna hos tre kvinnor i olika åldrar som alla varit engagerade i Alternativbyn på olika sätt; Bi-Ma Andén, Genko Ramberg och Susanna Nova. Samtalet är upplagt som en paneldiskussion, där Susanna börjar med att först hedra och därefter ställa frågor till Bi-Ma, som var en av sex grundare till projektet 2002, samt Genko Ramberg som var involverad i kursgården Solhälla många år innan Alternativbyn kom till bygden och anslöt till projektet kort efter att hon fick höra talas om det.

Båda kvinnorna har stannat kvar och varit aktiva och drivande i bygden, trots att båda lämnade projektet med Alternativbyn efter några år då intriger och maktspel tog över och överskuggade ursprungsversionen.

Susanna Nova flyttade till Alternativbyn några år senare i en tid då läget var väldigt spänt.


Hur det började

Bi-Ma berättar den inspirerande historien om projektets början 2002, då Svenshögens sanatorium togs över av Alternativbyn och hon var en drivande kraft i projektet. Med ett stort nätverk och gott omdöme från sitt tidigare engagemang inom flera holistiska stora projekt, väckte hon intresset hos kommunen och ett samarbete med Ekobanken samt attraherade en hel mängd kreativa kompetenta människor till att tro på projektet och flytta in. I bygden fanns sedan tidigare en levande kursgård – Hällungens Kursgård (numera Solhälla) som arrangerade djupgående kurser i bland annat självkännedom, utbildningar, konstterapi, tantra, festivaler, yoga och meditation. Kursgården hade redan ett stort nätverk, och det hjälpte till.

Det dröjde inte länge innan lägenheterna blev fulla och gemenskapen var i full gång.

Många av personerna som flyttade in och engagerade sig hade tidigare mött varandra i olika sammanhang såsom kollektiv, festivaler, kreativa projekt och kände varandra därifrån.


En ful-chock

I början var platsen, det gamla sanatoriet, verkligen fult. Genko, som tidigare hade varit fröken Sverige, och som befann sig på uppdrag i ett slott utomlands när hon fick höra talas om projektet beskriver det som att hon fick en ”fulchock” när hon kom hem till Sverige och såg byggnaderna för första gången.

”De flesta av oss fick nog det, det var verkligen fult! Vi pratar alltså urin på väggarna.”

Ändå tvekade hon inte en sekund på att hon skulle vara med.

”Jag hade fått visioner om den här platsen och det som skulle skapas här i mina drömmar. Men det som fick mig att säga ja var framförallt att jag ville leva och samskapa med människorna som var med. Och så älskar jag naturen här. ” Susanna beskriver Genko som en jorde-moder som går runt och balanserar energin, och Genko själv bekräftar att kopplingen och framförallt kärleken till platsen är väldigt stark.

”Det känns som att jag är en del a denna sjö, denna skog, dessa marker. Jag hör hemma här.”


Magisk början

Bi-Ma berättar om den härliga i tiden i projektets början då det revs, byggdes om, målades, hölls cirklar, ordnades fester, byggdes café, dagis, butik, kreativa verkstäder och platsen fullkomligt sprudlade av gemenskap, kreativitet och skaparanda.

Det var verkligen som ett levande barnen i bullerbyn och människor umgicks över generationsgränserna.

”Min mamma som var 87 år när hon flyttade in och deltog på samlingarna. Hon fick alltid en varm omsorg från alla som var engagerade i projektet. Hon smälte in så naturligt i gemenskapen. Det var verkligen en underbar tid” säger Bi-Ma.

De var många som lade ner mycket tid och arbete för den gemensamma visionen, men tillsammans kändes även arbetet som ett firande. Olika talanger och kompetenser inom gruppen togs till vara på kreativa sätt. Och talanger och kompetenser fanns det gott om! Men det tog inte längre än ett par år innan energin i delar av ledningen började vända åt ett annat håll vilket skapade oro och konflikt på massor av olika sätt.

Vad var det då som gick fel?


Osynliga ledare

Fastigheterna – alla byggnader som tillhörde det gamla sanatoriet, köptes för 5,25 miljoner. För att köpet skulle kunna genomföras bildades ett aktiebolag som skulle stå som juridisk ägare tills att en stiftelse, stiftelsen Alternativbyn, hade bildats och kunde ta över fastigheterna. För att försäkra detta skrevs en intentions-förklaring där detta klargjordes. För att lösa finansieringen av hela köpet styckades en del av fastigheten av till en bostadsrättsförening med 28 lägenheter. Insatser till de lägenheterna gav 5 miljoner och finansierade på det sättet nästan hela köpet, men 3 miljoner lånades också ut till aktiebolaget för att möjliggöra investeringar i fastigheterna. Tanken var att de 3 miljonerna, i samband med att stiftelsen Alternativbyn tog över fastigheten, också skulle överföras till stiftelsen Alternativbyn. Men ganska snart uppkom oenigheter mellan de ursprungliga initiativtagarna. Konflikten förvärrades så mycket att de som stod för aktiebolaget ensidigt sa upp intentions-förklaringen om att överföra fastigheterna till stiftelsen Alternativbyn.

”Det som hände var att några få personer blev osynliga ledare”, säger Genko. Personerna som var ekonomiansvariga redovisade inget offentligt för medlemmarna, några dök inte upp på möten, kommunicerade väldigt bristfälligt, och sakta började medlemmarna i stiftelsen stängas ute från sina egna verksamheter.

”Vi kom till butiken en dag och plötsligt var den låst. Vi kom inte åt varorna som var inlåsta där inne. Samma sak med meditations- och samlingssalarna. Vi blev utestängda. Vissa medlemmar hotades att bli vräkta.”


Tidigare hade endast hyresgäster som kände resonans med den större visionen om Alternativbyn och dess hållbara, naturnära filosofi accepterats som hyresgäster, men nu hyrde Aktiebolaget plötsligt ut rum till missbrukare. ”Och vi som hade ett dagis precis bredvid! Vissa morgnar fick vi börja dagen med att plocka upp sprutor från marken. Det kändes inte tryggt för barnen längre”, säger Genko.

Flera år gick åt till rättegångar och tvister. Den kreativa skaparkraften dämpades kraftigt. Verksamheter avstannade, och skogen runt platsen höggs ner. Det var en tung tid för alla inblandade.


De kollektiva skuggorna blev synliga

Enligt Susanna Nova som har över 30-års erfarenhet av olika boende gemenskaper är konflikter i grupper nästan alltid kopplade till något av följande tre; makt, pengar, eller sex - de kollektiva skuggorna, kallar hon dem.

”Vi ville skapa en holistiskt sammanhang med ett vackert blommande liv på alla nivåer, säger Bi-Ma. Istället skapade vi på många sätt en miniversion av världen här i våra händer, med både dess starkaste ljus och dess mörkaste mörker.

”Var det än finns människor kommer dessa skuggor att finnas, tillägger Genko, det spelar ingen roll hur långt ut på landet man flyttar.”


Susanna menar att det är viktigt att inte vara rädd för att möta dessa skuggor, och att sättet att hantera dem är att låta dem vara synliga direkt - titta på dem och erkänna att de finns.

När tex en härskarteknik uppmärksammas, är det svårare för den att användas eller gå övriga medlemmar i en grupp obemärkt förbi. Det är också oerhört viktigt att ha en grundläggande filosofi och metodik där de mellanmänskliga processerna tas om han på ett moget sätt fyllt av tålamod, kärlek och inte minst humor fortsätter Susanna.


En kärlek som är på riktigt

Även om Alternativbyn är ett exempel på hur det kan gå riktigt fel i ett gemenskapsprojekt, är det ändå väldigt många av de människor som var med från projektets början som har stannat kvar i bygden. Hur kommer det sig?

”Det finns en kärlek mellan människorna här som är på riktigt” Den har gjort att människor ändå stannat kvar, år efter år”, säger Susanna och fortsätter. ”När vi möts på födelsedagsfester, vid majbrasan, på en loppis, på cirklar eller i gemensamhets-odlingen… alltså, känslan är så vacker och genuin. Vi har varit med om så mycket tillsammans. Vi är olika och tycker olika, och fortfarande uppstår konflikter och polarisering, men kärleken som allting vilar på, den är genuin och stor.”


”Det kommer aldrig vara perfekt och det är okej”

Bi-Ma har ibland reflekterat kring sin del i det hela. ”Ibland när jag går förbi den nedhuggna skogen tänker jag bara, förlåt mig! Om inte jag hade dragit igång det här projektet skulle den vackra magiska gammelskogen skogen kanske ha stått kvar idag. Och alla människor som jag attraherade hit och som engagerade sig i Alternativbyn. Att det inte blev som jag hade utlovat dem, det kan kännas jobbigt ibland. Men samtidigt, det ligger inte i en persons händer. Ibland när jag tänker tillbaka på hur allting blev till... det är som att jag inte vet eller kan förstå vad som hände och hur det kunde ske. Allting gick så fort.” Hon tar en liten andningspaus och fortsätter.

”I alla gemenskaper kommer både ljus och mörker att existera samtidigt och så är livet. Det kommer aldrig vara perfekt och alla människor kommer inte komma överens. Det är också så livet är. Det är hälsosamt när det finns skiljaktigheter. Det är värre om alla ska tvingas vara eller tycka likadant. Vi lär oss att acceptera varandra som vi är och kan leva sida vid sida ändå. De erfarenheter och lärdomar vi dragit av det här projektet är ovärderliga. ”


Lita på intuitionen

Några lärdomar som Genko fått av erfarenheten och något hon ändå hade gjort annorlunda om hon kunnat är ”att oavsett om det känns som någonting ska gå fort, oavsett om det känns som att hela universum står bakom och pushar på - ta tiden att stanna upp, känna in, och lita på intuitionen. Den talade tydligt till mig redan från första början och sa att vissa av de människor som utropade sig själva som ledare inte var att lita på. När vi frågade om detaljer kring exempelvis ekonomin upprepade de bara ”Ha tillit, har du ingen tillit?” Och jag ville ju inte vara en person utan tillit. ”


”Det kan i alla fall inte bli värre än vad det redan är”

Susanna flyttade till Alternativbyn under de år som rättegångarna pågick.

Hon ser tillbaka på det första föreningsmötet hon deltog på och beskriver det som ett av de mest anspända möten hon hon varit på. ”Det var så mycket spänningar i luften att jag knappt kunde andas eller röra mig. Alla var så uppgivna och trötta.”

Ändå valde hon att investera i en lägenhet och flytta in med sin familj, och hennes två vänner med familjer köpte lägenheterna bredvid. Dessa tre lägenheter som sedan länge stått tomma fylldes nu med nytt liv.

Vi tog det beslutet med tanken att ”det kan i alla fall inte bli värre än vad det redan är!” Låt oss bli en del av att låta det som hänt bli kompost för att nytt vackert kan få växa fram.


Utifrån tankesättet att alla vackra ting byggs inifrån och ut valde Susanna och hennes familj att gå in med en energi från vilken de kunde samverka med gemenskapen. Efter några år blev Susanna ordförande i bostadsrättsföreningen och bidrog med att skapa en rytm för att stärka skönhet, gemenskap och kreativitet. Exempelvis skapades regelbundna tillfällen för gemenskap som innehöll element av firande, som afterwork i trädgården med sång, dans, mys och häng, ett regelbundet föreningsmöte varje månad till vilket lades fokus på att göra det mysigt med te, blommor och musik, samt se till att ge utrymme för meditation och att lyssna till varandra på riktigt. Det skapades också större årstidsfester där fler och fler i bygden möttes i nya former. Alla gav in mer och mer till helheten.


Sakta började stämningen åter bli bättre. Idag finns ingen verksamhet kvar på det gamla sanatoriet utan sker på olika platser i bygden.

”Även om spänningar finns kvar har vi alla landat i att det är okej som det är. Vissa personer hälsar fortfarande inte när de går förbi, men det är som det är, ”säger Bi-Ma med visdom i rösten.


Aktiviteter så som samodling, cirklar, mini – festivaler, konserter, marknader mm. sker spontant och sporadiskt, och det mesta börjar precis komma igång igen efter pandemin.

”Står er Community inför en pånyttfödelse nu? undrar min lärare Sofie, som sista fråga i paneldiskussionen. Frågan blir obesvarad men en känsla av öppenhet, men innan vi lämnar Solhälla tar de tre kvinnorna med oss på en promenad ned till vattnet, där vi får se ett fint bevis på att kreativitet och dedikation är något det fortfarande finns gott om i byn.

Där står ett nybyggt tempel i all sin prakt. ” Det känns viktigt att skapa en gemensam mötesplats som kan vara hjärtat av en plats”, säger Genko.

”Vi hoppas att detta kommer bli det.”


Vi tar åter av oss skorna och går barfota in i hjärtat.


Foto: Susanna Nova

17 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla